Jag tar det en termin i taget, sedan får vi se. Linn och Kajsa lockar med Malmö, medan Fredrik vill stanna i Lund. Eftersom jag själv inte har den blekaste om vad jag vill så får den se som lever, helt enkelt.
Hursomhelst väljer jag att fokusera på mitt socionompaper, men först måste en kanna kaffe kokas.
Att få träffa mina gamla litteraturkursare över ett glas vin på Gräddhyllan igår, och att smyga över till 5D där nybakade lussekatter och nyvärmd glögg väntade gjorde gårdagen till den absolut bästa på länge. Det är under sådana kvällar man vet att man lever.
Idag har jag lagt studierna på hyllan. Detta innebär att en oskriven c-uppsats om den narratologiska tiden i Vonneguts Slakthus 5, ett teoripaper på en fem-sex sidor och ett paper med valfritt syfte om den precis avslutade praktiken ligger och samlar damm, och det är gott åt dom. Idag ska jag bara ägna mig åt lite good hard thinking, och en smula storstädning. Om jag nu så gärna vill fly Lund, vart ska jag då ta vägen? Om jag inte vill utbilda mig till socionom, vad vill jag då bli när jag blir stor? Och varför? Och hur? Vad är mina valmöjligheter, och skyldigheter (actions, reactions, ni vet)? Tidigare har det alltid handlat om vilken impuls som landat fortast, hur jag snabbast kunnat ta mig vidare och vilka framlagda förslag som verkat roligast.
Good hard thinking var det ja, och en smula storstädning.
Efter att ha lämnat in min litteraturuppsats i måndags gav jag mig själv ledigt igår och umgicks med världens snyggaste Linn, vilket var precis vad jag behövde! Precis innan hon ringde och meddelade att hon kört vilse drabbades jag av gymnasieflashbacks och mindes med otrolig skärpa en låt jag religiöst applicerade på alla seriösa förhållanden (ja, inklusive det jag var involverad i just då – vilket kanske förklarar en del), Lodger – I Love Death. Vilka fina 3,5-tider det var.
Nu för tiden är musiken lite gladare, antar jag. Som exempelvis Jim Noir – My Patch. Den har piggat upp mig när jag tittat igenom instuderingsfrågorna inför fredagens socionomtenta. Det glider på bra, det här, hösten känns skön och cirkelfysen var lika jobbig som jag mindes den och en viss optimism börjar rinna tillbaka. Det tummar vi på!
Tiden går fort när man har roligt – jag har redan spenderat snart fyra timmar på UB (universitetsbiblioteket, för den oinvigde) och nu har jag bara cirka curriculum en sida kvar på uppsatsen. Belöningssystemet funkar! Nu hoppas jag bara på att Kajsalita ska titta förbi och dricka kaffe med mig.
Kroppen känns väldigt underlig. Det är något som liknar dom frekventa panikångestattackerna jag drabbades av för några år sedan, komplett med skakiga händer, bomullshuvud och molande magvärk. Andningen är inte lika ansträngd bara, och det känns inte som om jag kommer svimma inom dom närmsta minuterna. Är det stress? Det skulle det kunna vara, men av någon anledning tror jag inte det. Jag kanske bara är hungrig? Middagsmajskolven kokar för fullt just nu, så isf är det problemet snart löst. Ändå tror jag inte det. Kajsa föreslog höstdepression, nu när det är mörkt och stormigt ute. Såhärs års brukar jag – och resten av Norden – drabbas av akut resfeber och vilja lämna Lund och Sverige i rödaste rappet. I år är inget undantag, men istället för att jämföra biljettpriser letar jag nytt husrum. En fräsch två i centrum för några mille? En ny studentlya på andra sidan stan? Magmolet kanske bara är att utslag av att Lund sakta men säkert börjat kännas tråkigt, och ensamt, och uttjatat. Plötsligt är oskarshamnsyndromet all over, alla verkar känna alla och ledorden tycks vara ”är’e fest eller?”. För första gången känner jag ett behov av att besöka hemstaden och komma bort från studentditon – ett dåligt omen.
Kanske är det bara söndag, och en vecka av uppsatsinlämning och tentaskriverier larmar närmare för varje timme.
Kanske det.
Efter två års studier har jag tydligen lärt mig något litet i alla fall, och firar detta med att göra en snabb tips&trix-lista för nyjästa studenter som desperat försöker ordbajsa fram en godkänd uppsats.
1. Sätt upp delmål under skrivandet, exempelvis: ”när jag skrivit femhundra ord får jag gå in på facebook och skörda/skriva i bloggen/äta choklad/_________ (frivilligt alt.)”. Upprepa.
2. Plugga inte hemma. Det slutar i nio fall av tio med att du drabbas av en svår släng av ”Ska Bara” (ex. diska, kolla på Idolreprisen etc).
3. Om människan vid datorn bredvid datorn du vill ha ser skum ut så är han troligtvis det (ex. mannen som belägrat sig bredvid mig spenderade två timmar med att göra underliga halsljud, prata högt med sig själv och nysa på min hand = två svårpluggade timmar). Dessutom sitter någon på andra raden och fiser konstant.
4. Försök aldrig – ALDRIG – skriva uppsats med PMS i kroppen. Allt är skit, livet är skit, skolan är skit och vips har du en livskris på halsen och en ofärdig, dåligt skriven uppsats framför sig.
5. Om du har två sidor kvar och måste, måste, måste bli kvar ikväll? Drick vin. Dom två sista sidorna kanske blir totalt oläsliga för den oinvigde, men ack så roliga. Dessutom kommer du inte bry dig.
Hur det går med c-uppsatsen? Jag har kommit på ett grymt bra ämne, en snajsig frågeställning och en ordvits till titel som min far hade varit stolt över – nu ska fanskapet bara skrivas också. Fast först ska ju uppsatsen lämnas in på tisdag, och tentan skrivas på fredag, och passet övas in så jag inte skrämmer vettet ur kidsen etcetera och så vidare. Det här ska nog gå vägen, Kajsa och Linn är jättesugna på att låna mig lite disciplin och en kopp arbetsmoral. Som tack får dom lyssna på en låt från Mikas nya. (Ni får också lyssna, om ni är snälla.)
Vad var det jag sa! Den har sommaren slår – hittills – alla rekord. Sommar och sol och vi har blåmärken på rumporna efter att ha cyklat flera mil längs kusten! Det är god mat och långa pratstunder och bra folk hela vägen. Gårdagens monsterhetta har idag bytts mot mulen himmel och behagligare temperatur. Det passar min situation utmärkt, världen är som gjord för att skriva tenta i! Genustentamen, det är som Kajsa och Linn har sagt, klarar jag den här är det fanimej skandal, men en bra sådan.
FÖRRESTEN JAG GLÖMDE NÄMNA DET MEN JAG SCORADE ETT VG PÅ MIN B-UPPSATS! Inte för att det är en big deal eller för att jag är vidare investerad eller ens bryr mig typ alls. Menneeee… ALLTSÅ DU LÄSTE RÄTT, VG! JAG ÄR BÄST LIVET ÄR EN FEST!!
Oh kära, snälla, söta handledare, svara på mitt inspirationstörstande mail! Sitter med en mental bula storlek monstrum efter att ha spurtat rakt in i väggen och undrar varför uppsatshelvetet inte är tillräckligt höviskt och skriver sig själv. Va? Är det för mycket begärt? Lite inspiration kan jag väl få, i alla fall? Eller ett riktigt gott kokkaffe istället för mitt mindre smaskiga bryggdito? Lite choklad? Några gratissidor? Inte?
NÅGON SOM SITTER INNE PÅ SVARET?
Nähä, jag trodde väl det.