Sunday blues on a sunny Thursday

…da kan man alltid pigga upp sig med en trevlig gif.

Somebody That I Used to Know – Walk Off The Earth

Det ar underligt, det mesta.

You should watch this

Om jag verkligen tror att individerna, forhallanden, varlden skulle bli en smula battre om alla tittade pa Killing Us Softly? Om man sag till sig sjalv, ens egna djuprotade fordomar, omedvetna preferenser, outsagda asikter?

Ja. Det tror jag faktiskt.

God öl.

Lilla livet

Ett ar gar fort, tankte jag vid midnatt, sa jakla fort. Sedan insag jag att jag stod dar och ljog mig sjalv rakt upp i ansiktet. Ett ar har inte alls gatt fort! Ett ar har makligt dragit ut pa sig, valtrat sig osmakligt over dagar och veckor, gottat sig i att livet sa sakteliga tickar pa.

Jag anvander sallan nyarsafton som mattstock, istallet far den snart stundade fodelsedagen agera kompass i livet. Det har den alltid gjort. Nyar ar for mig en dag av firande och fascination, medan fodelsedagen garna far vara precis hur vild och galen och lugn och stillsam den nu onskar – men den ar alltid en dag for kontemplation. Forra aret arbetade jag pa nyarsafton, men hann med middag och trevligheter anda. I ar arbetade jag ocksa, men batterierna var utbytta mot kokainhoga modeller och fabriksuniformen mot svarta tights, minitisha och rott lappstift (svar ja, jag har borjat anvanda lappstift, en bieffekt av att bo i Vancouver).

Det finns en – i mitt tycke – jattefin bild pa mig fran nyar, men jag ar pa ett konstigt humor idag, sa ni far en brunchbild fran nya arets forsta dag istallet.

Decadent Lifestyle

Den där Bill Hicks hade en hel del vettiga tankar innanför pannbenet. FYI.

PAPPSKALLE

Ni minns att jag alldeles precis nyss erkände tomrummet mellan axlarna? Hjärndödheten deluxe? Ärkemongo, kan jag även kallas. Pappskalle, dumstrut och virrig_tjej_4evah.

Alltså, nästa termin är det studieuppehåll och jag har glatt mig oändligt över denna spännande vad-som-helst-kan-hända-period. Två saker har dock varit inplanerade. Endast två yttepyttiga grejer på cirka en vecka var har varit spikade under perioden januari-juni. TVÅ SAKER!

1. Kajsa kommer! …och

2. Dropkick Murphys i Boston på St. Paddys!

Två jävla saker på sex månader ska väl inte vara så svårt? Nä nä, det BORDE inte vara svårt men när man är lika förvirrad som jag så lyckas man naturligtvis få dessa enda inplanerade två saker ATT KROCKA. Självklart. Valet är ju inte ens något val egentligen, jag är här när Kajsa kommer och därmed basta. Men ni vet, fyfan så dumstrutsdum man känner sig. Vad är oddsen för att man ska lyckas fucka upp en sån grej, va? Fyfan för mig själv.

Sjuk i huvudet

AHAHAHAHAHAHAHA!!!… alltså, förutom den normala grad av ren hjärndödhet och galenskap som brukar husera innanför pannbenet, så har det fyllts på med nästäppa, hjärntäppa och feber. Det suger hårig getpung, och när jag är sjuk vill jag vara ifred ifred ifred, så från och med när jobbet slutade i fredags, tills nu, har jag bara lämnat sängen för 1. föda, 2. toa och 3. …det var bara det. Käka och skita. Spännande helg, alltså! Men skön. Och idag mår jag bättre och ska ut i solskensdecember och dricka kaffe med trevligt folk.

Till kapten RQ

Den här bilden existerar helt enkelt eftersom den är så förbannat rolig. Nu ska jag spendera dagen bland högar av papper. Hepp!

(Idag är det exakt en månad till tjugosexårsdagen, jösses amalia så snabbt tiden går. Eller som en vis man sade; ”man blir aldrig vuxen, ser bara äldre ut.”)

Är det verkligen bara jag…

 

…som innerligt avskyr Bridesmaids?